Kungen av alla: STIG WEIMAR

För några år sedan började jag grunna på vad den där boken hette, den jag älskade så mycket som barn. Den handlade om två orangea hundar, Jessica och så hennes lillebror som sprang bort; och det, var allt jag mindes av handling och titel. "Jessica" - inte mycket att gå på.

Det skulle vara kul att få titta i den igen, tänkte jag. Vad var det jag gillade med den, och kanske framförallt - hur såg bilderna ut? Jag var mycket nyfiken om min minnesbild var korrekt.

Det började mest som en plojgrej, jag tittade efter boken när jag var i antikvariaten i Malmö. Men sen blev det mera att jag gick runt på antikvariaten och letade efter just den. Det hela blev så småningom ett kall. Jag MÅSTE hitta den boken, om jag så ska dö på kuppen. Men jag hittade aldrig boken.

Men, livet fortsatte ändå. Jag flyttade ifrån Malmö till Göteborg och fick så småningom en liten son; tänkte, det skulle vara kul att läsa den där boken för honom. Det slog mig att man kanske kunde söka efter den på internet ...

Det gick väl SÅDÄR ... det blev inga träffar på "den-där-barnboken- med-två-orangea-hundar-varav-en-hette-Jessica-eller-kanske-Jessicka". Desto fler träffar blev det på "Jessica", men hrm ... Jessica visade sig vara en ytterst yppig kvinna med gresande ben på de flesta länkarna. Jag gav upp.

Så en dag, lade imperialistsvinen i 7eleven ned mitt favorit-antikvariat i Göteborg, detta medförde ironiskt nog (eftersom jag hatar 7eleven) att jag rubbades ur min invanda antikvariat-runda och istället började gå en ny rutt, utöka mitt revir lite. Jag inkluderade ett annat antikvariat i den nya rutten, och där ...

"hittade jag boken", tänker ni. Nepp, så lätt är aldrig livet. Men, jag kom boken betydligt närmare, när jag på baksidan av en barnbok såg att det fanns en bok som hette "Jesper och Jessica". Herregud - det bara MÅSTE ju vara den, tänkte jag; och DET fick jag bekräftat för mig, när jag frågade om någon kände till boken på Svenska Illustrationslistan (en e-postlista).

Nu hade jag en titel att gå på, jag visste vad förlaget hette - nu skulle väl en sökning på internet ge lite fler träffar? Nix - inte ett skit. Inte ens en länk till ett kopulerande par. Då är det kört.

Några månader senare, gjorde jag det självklara, jag sökte över nätet i bibliotekets katalog. En träff på "Jesper och Jessica". Stig Weimar stod för text och bild. Mitt hjärta bultade hårt. Den fanns ...

Jag var mållös. Drog med mig sonen och hoppade på åttans spårvagn ned till Stadsbiblioteket.

Min son var inte, som jag, exalterad över det hela, så han somnade innan vi var framme vid biblioteket. Jag frågade efter boken - den fanns magasinerad. Det tog ett tag. Jag hade ångest. Tänk om den skulle visa sig vara ful: det skulle fördärva mitt fina minne av den.

Men när bibliotikarien kom fram med boken till mig, kände jag igen den direkt. Ja - precis som jag mindes den. Jag var lycklig! Eftersom min son sov, satte jag mig direkt och läste den. Det var som att skjuta angeldust. Jag blev hög som ett troll.

Onekligen måste denna bok ha inspirerat mig som barn. Glada färger, rena ytor, vackert ljus och ett enkelt manér. Figurernas miner var så enkla och uttrycksfulla - och de påminner lite om mina skisser (jag kanske ska sluta kleta med pensel? Jag har alltid velat teckna med stålstift, och gudarna skall veta att jag verkligen FÖRSÖKER. Men, jag fixar det inte. Jag ser bara hur mycket bättre det skulle se ut med pensel, men samtidigt tycker jag att mina skisser har en själ jag aldrig kan fånga med pensel (och på inget annat sätt heller för den delen); DEN själen har Stig Weimar i sina illustrationer. Från och med idag är Stig Weimar GUD.