Våren är här. Krokusarna har tittat fram. Snön har smält och hyresvärdarna har sopat trottoarer, cykelvägarna och hela området där vi bor är en potentiell rullbrädebana.
– Ut med ungarna!
Jag har den gångna veckan drillat min snart treåriga dotter i att hålla balansen på en sparkcykel. Hon uppvisar stort tålamod och ett visst mått jävlaranamma. Och hon gör framsteg, ivrigt påhejad av sin stolte farsa.
– Min Gud hon kan det! Min Gud hon kan det! Trala-la-la-la-laaa!
Igår var det premiär för en övningstur bortom källarens släta betonggolv. En tur på skrovlig asfalt. En tur på cykelbanor – med för en treåring – oändligt höga och sluttande backar.
Under denna tur av trillande, trallande och rullande passerar vi en häck som skulle förbrylla gemene man och ge dem en känsla av att befinna sig mitt i en utställning om kroppskonst gjord av pubertala RMI-Berghselever.
Medan min dotter trillar, reser sig upp, reser upp sparkstöttingen, leder den några steg, ställer foten "mitt på", sparkar och rullar några steg och trillar ånya, har min blick fastnat på en mycket märklig häck: dekorerad som en julgran med spermafyllda kondomer.
Är detta ett skämt? Blir jag filmad?
I häcken hänger det, och JAG skämtar inte, vad som nästan ser ut att vara medvetet utplaserade kondomer. Jag tittar upp mot fönsterna. Kan någon privatknullare där inne i en av lägenheterna, ha tagit för vana att öppna fönstret och slänga ut sin använda kondomer så att de mer eller mindre samlat hänger i häcken nedanför?
Min dotter är djupt koncentrerad i sparkåkandet. Hon hinner inte särskilt långt innan hennes pappa återigen blir en smula förbryllad. Utmed gångbanan ligger tamponger. Flera stycken. De förefaller dock inte inte ha tillbringat någon tid med en blödig kvinna ...
Jag tänker: vad skönt att det är VÄRLDEN som är sjuk – och inte jag.

"GUD HAR FAN NÅGOT EMOT MIG!" klagar jag för min käresta.
"Vad löjlig du är. Du tror ju inte ens på Gud", svarar hon och tar det jag säger på allvar, hon är den ända som gör det.
"Jag tror väl VISST på Gud", klagar jag. För jag tror på Gud – när det passar mig.
"Du kan väl inte skylla på Gud hela tiden!"
Jag svarar inte. Jag vill inte låta som fettot i "Lost". Men jag upplever allt som ofta att det vilar ett omen över mig. En konspiration vars mål är att göra mitt liv outhärdligt. Ibland kan denna upplevelsen ta narcissistiska proportioner: att jag näst intill befinner mig i en uppdiktad värld där jag är miffot alla garvar åt. Ungefär som i Defoes "Robinson Crusoe" då Gud låter en storm pina London och sänka flera fartyg bara för att Robison Crusoe skull, i en fingervisning om att han skall lyda sin faders råd.

Gud har inte plågat mig med någon storm. Än. Så viktig och betydelsefull är jag inte. Gud plågar mig istället med banala saker. Sådant som ingen ser som ett bevis på Guds existens. Än mindre illvilja. Sådant som brukar kallas för "indicier". Som när jag skulle tappa upp mitt vinbärsvin. DÅ tog Gud poltergeist-aktiga metoder för att få mig ur balans. Det krävs inte mycket, för Gud vet PRECIS var min sko klämmer ... När jag kommer ur balans – måste jag fördärva något. Ögonblickligen, och förstörelsen måste genomföras med stor konstnärlig och pretentiös stumfilmsdramatik. Som om det vore en ritual. Detta är ingen tvångstanke, snarare en reflex. När det inte går att tappa vin med den nyinköpta häverten som jag köpte på Överskottsbolaget för tjugofem kronor, måste jag skrika de fyra mest vedervärdiga könsord jag kan så högt mina stämband förmår, slita sönder häverten med händerna, krossa damejeannen mot köksgolvet, hälla bensin på allt och sedan bara tända på hela skiten. För endast då kan jag bli fri.

När jag läste tidningen till frukosten höll jag fan i mig på att skita på mig av skräck! Inne i tidningen fanns en stor bild på saudarabiska män som protesterade mot Jyllands Postens publicering av karikatyrer föreställande profeten Muhammed. Och det som skrämde mig var inte den brölande testeronstinna hopen – utan det faktum att två av dessa män på bilden hade ILLRÖTT skägg och hår. Och nu snackar vi illrött som i peruk inköpt Buttericks. »Vad i helvete!« Folk är galna i arabvärlden – där har gubbar färgat håret illrött; folk är galna i Förenta staterna – där har kärringar illblått hår! Ser ni mönstret? Det osar ju för fan Lagerfeldt och Gul Blend om detta sammanträffande. Antingen är jag en konspiration på spåren – eller så ligger lösningen på all världens problem i att para ihop staternas kärringar med illblått hår tillsammans med saudarabiska tokgubbar med illrött krull. Det kan ju inte gå fel ... det kommer helt enkelt att älska varandra.

Det andra albumet med Karl & Conny har upptagit en stor del av min tid på det nya året. Arbetet börjar närma sig slutet, ungefär en veckas arbete återstår, och idag kände jag att jag kunde kosta på mig att lägga det åt sidan en stund för att skissa på några idéer till Roberts butik.

Min ateljé är rörig, överfylld långt utöver vad som är normalt – om det nu finns något som en normal ateljé. Jag satt i en timme och letade i alla högar efter "Roberts butik-bunten". Var fan var den? Jag hann reta upp mig själv riktigt ordentligt innan jag fann materialet ordentligt insatt i pärmar där det egentligen SKA vara.

Vid ett tillfälle under min tjänstgöring då jag kom tillbaka till luckan efter en mycket blöt krogrunda var jag så berusad att hjärnans minnesfunktioner var helt utslagna. Och en del annat också. Då jag vaknade på morgonen, fick jag återberättat hur jag var så full att jag inte hade kunnat gå, MEN, jag hade varit så ordentlig att jag plockat in alla mina persedlar på rätt plats i mitt skåp. Ljudlöst för att inte väcka någon.

Nu undrar jag: var jag full när jag sorterade in Roberts butik-materialet, eller tror jag bara ont om mig själv?

»VARM GLÖGG?!
SKULLE FAN INTE TRO DET DIN JÄVLA MOPSRÖV!«

TREVLIGA LÄNKAR:

Min egna hemsida:
www.nickan.com

Vänner och trevliga bekanta:
Kim W. Andersson
Olof Siverbo
Mikael Sol
Calle Mathson
Maria Fredriksson
Jonatan Grönkvist

Musik kan man inte leva utan:
Jerry Johansson
Mellotronen
Nils Lofgren
Kataklysm
Hypocrisy

Kultur kan man inte leva utan:
Bäcklunds dokumentbokhandel